Wow, vilka dagar och vilket gäng vi fått lära känna!! Jag älskar att vara ledare på våra läger, för det ger så otroligt mycket tillbaka. Även om jag inte hann ta så många bilder så hanns det med brännboll, film mys, bad, tipspromenad och självklart massvis med skratt och hundträning! Tack alla som gjorde dessa dagar så bra, speciellt mina fantastiska instruktör kollegor i ungdomssektorn!
Puss och kram//M
Imorgon är det dags! Sommarlovs läger för våra ungdomar på brukshundsklubben! Jag, Johanna och Carla från sektorn samlades idag för att handla och fixa lite inför morgondagen, två kundvagnar senare så körde vi mot klubben för att packa in!
När vi äntligen var färdiga så behövdes ju även hundarna rastas så vi mötte upp Maria och alla i ungdomssektorn (utom andrietta som åkt hem för att sommarjobba) tog en sväng med våra pälsbarn.
Det är en utmaning att få med alla på bild men det gick bra tillslut! Och som ni ser så är tindra pigg igen efter operationen och kunde hänga med ut❤️
Puss och kram//M
Min fantastiska gudson Abbe ❤️
Min älskling och jag, jag ser fram emot att dela hela livet med dig ❤️
Lisa, en av mina absolut bästa vänner❤️
Min fantastiska familj i tre generationer ❤️
Hela familjen när alla är samlade ❤️
Lite krocket är väl aldrig fel! ❤️
Jag är så otroligt tacksam för att jag får ha alla dessa fantastiska människorna i mitt liv som gör mig så otroligt lycklig!! ❤️❤️
Igår blev det en härlig kväll med familjen ❤️ vi firade min fantastiska mamma som ställer upp i vått och torrt. Hon är en riktig powerwoman som klarar allt hon ger sig tusan på! Jag älskar dig mamma och är så tacksam att jag har dig! ❤️
Två favoriter på samma bild ❤️ (ja ni får ursäkta jäger flaskan, den kom fram och förstörde min fina bild,…)
//M
Phu… dem senaste dagarna har varit kaos känslomässigt. Jag har slitits mellan hopp och förtvivlan, gråtit mer än på väldigt länge. Ni vet sådär rödgråten och svullen, det svider under ögonen och man har slutat att ens försöka andas genom näsan. Några kanske tycker att jag överdriver, att jag är lite känslig men vet ni vad.. Jag är känslig och jag är väldigt beskyddande när det gäller min bästa vän och det är jag stolt över. Att jag vågar visa hela känslospannet. Inte bara glädje och ilska utan också ren och skär rädsla och sorg. För där är vi allihopa ibland under livets gång och ibland är det skönt att veta att man inte är ensam.
Tindra mår bra, natten spenderades tillsammans på en madrass på golvet. Hon har inte verkat speciellt smärtpåverkad och i morse var vi inne hos vet. igen för att få påfyllning av smärtlindring. Det gick bra och Tindra har inte haft några mer biverkningar än att hon har varit väldigt trött. Såret va fint ikväll när vi tog bort plåstret så nu känns det som att det går åt rätt håll!
Jag vill bara passa på att tacka alla som har hållit tummarna för mitt lilla hjärta och som skickat styrkekramar till mig. Jag är omgiven av fantastiska människor som ger mig glädje och trygghet i livet, och jag känner mig väldigt tacksam för detta! <3
Ett par nätter till kommer spenderas på golvet med mitt hjärta och sen får mitt andra hjärta sällskap i sovrummet igen, men han avslöjade att det skulle bli rätt skönt att sova själv… Han påstår nämligen att jag skulle stjäla både plats och täcke när vi sover ihop… Men det vet jag inte vad han fått ifrån!
Imorgon är det dags för jobb, sen är det morsdag firande hos mamma vid 17 eftersom jag jobbar kvällen imon så får vi ta det en dag i förväg. Men nästa dag så har jag en riktig lyx vecka, jag jobbar bara två dagar! Men då blir det företags jobb, planera hundkurser och hålla hundkurser. Så lugnt blir det nog inte ändå 😉 Men det är så jag vill ha det, många bollar i luften.
Hoppas ni får en härlig helg!
Kram//M
Idag vid 11 så åkte vi in till växjö nya djurklinik. Efter en snabb undersökning och beskrivning från mig vilka symptom min lilla vovve har haft så bestämde dem sig för röntgen. Tindra blir alltid så extremt nervös hos veterinären och ännu mer idag när hon inte alls mådde bra… Men dem var så lugna och fina med henne och med mig som varit ett nervvrak de senaste två dygnen… Röntgen visade tydligt att livmodern var förstorad och det blev operation direkt. Jag lyckades hålla mig lugn tills jag kom ut i bilen där jag bröt ihop igen. Jag var så rädd att jag inte skulle få hem henne igen. Men efter många timmars väntan som gick till att städa hela huset för att tiden skulle gå så fick jag samtalet. Allt hade gått bra och hon var redo att hämtas någon timme senare ❤️
Så jonatan körde upp mig så att jag kunde sitta med tindra på hemvägen. Min älskade fina Tindra är äntligen hos mig igen och nu väntar 2 jobbiga veckor med vila och smärtlindring innan hon kan ut och springa i skogen igen. Men vad gör det när vi iallafall får vara tillsammans ❤️❤️
Tindra har under en längre tid haft många konstiga symptom. Hon har haft ont i ryggen, kissat inne, druckit och kissat mer, varit halt och stel i kroppen, haft dålig aptit i perioder. Detta tycker jag vi har tagit oss igenom en sak i taget men idag kom oron när jag ser att det är brun/rött ganska tjockt blod på mattan. Jag ser även att det är något klaggigt på hennes svans och bakdel. Jag luktar och känner att det är blod. Ringer till veterinären som går iväg för att prata med veterinären ett par gånger innan hon säger att vi får en tid imorgon fm. Vi alla vet väl att det är dumt att googla men symptomen stämmer på livmoderinflammation, så jag försöker ställa in mig på att det antagligen blir operation imorgon. Och jag ber till högre makter att det kommer gå bra. Att hon kommer bli bra. Jag är så rädd, livrädd att behöva säga hejdå imorgon. Jag vill inte, vill verkligen inte… 
Mitt hjärta börjar bli till åren och jag sitter just nu och tittar på lite uppfödare av olika raser och får dåligt samvete när jag planerar införför min nästa hund. Det jag vill göra med den, vad det ska va för ras och allt sånt. Samtidigt som jag i nästa sekund inte tänker skaffa någon ny för att ingen är lika bra som Tindra. Och nej, ingen annan hund kommer att vara som Tindra, ingen annan kommer ha delat det vi delat under tiden vi varit tillsammans. Hon har ju varit med hela mitt vuxna liv, genom de jobbiga tonåren, till när jag träffade jonatan, till när jag började blomstra som person och började tycka om mig själv. Hon har varit med och flyttat hemifrån, hon har varit med när vi köpt och renoverat ett helt hus, när jag startat företag, blivit hundinstruktör och mycket mer. Hon har varit med i alla toppar och alla dalar och gjort det med bravur. Hon har alltid gjort det rätta och gett mig det jag behövt just då. Men det kommer en tid då hon inte kan vara med längre. Jag har henne bara till låns, det vet jag men jag vill verkligen aldrig att den tiden ska ta slut. Jag vill ha henne hos mig genom hela livet. Men hon har gjort sitt jobb, hon har fått mig att tro på och älska mig själv för den jag är. Precis som hon gör.
Men nästa hund kommer också att ta en plats i mitt hjärta och jag kommer att älska den, vi kommer dela andra saker. Men Tindra kommer alltid ha sina tassavtryck djupt graverade i mitt hjärta och följa mig genom livet. Det speciella band vi skapat kommer aldrig försvinna.
För människor som aldrig känt det där speciella bandet med ett djur förstår nog inte vad jag pratar om och tycker nog att det här är väldigt flummigt. Och vet ni vad, det är helt okej ❤️
Lite funderingar och tankar en dag som denna..
Idag har det varit ungdomskurs på klubben, vi provade på både freestyle och dog parkour. Vilket var väldigt uppskattat hos både ungdomar och hundar! Helt fantastiska ungdomar, som verkligen tycker om att jobba med sina hundar och är väldigt duktiga på det. Och då blir det ju väldigt enkelt och otroligt roligt att vara instruktör.
Vi i ungdomssektorn håller också på att planera för ett sommarläger och att kunna beställa kläder till våra ungdomar på brukshundsklubben. Vi är så taggade på detta, kommer bli så bra!!
Ehh wow!! Vad hände där?
Jag fick precis ett mejl om att jag är nominerad till årets unga företagare här i Kronobergs län!?
Så på onsdag den 10:onde så ska jag till residenset för avslöjande och prisutdelning. Jag blev väldigt chockad när jag fick mejlet då jag absolut inte hade en tanke på det. Så nu går tankarna vem som nominerat mig och självklart på om jag kanske har möjlighet att vinna? Det hade varit så roligt men jag är väldigt stolt över att vara nominerad så hur det än går så är jag väldigt glad!
Så ni får bara hålla utkik så kommer jag att berätta hur det går längre fram!
